”Han dödade för att han är man”, skriver Ireen von Wachenfeldt i newsmill.se ang massakerna i Tyskland.
Män dödar, misshandlar och våldtar. I krig, i hemmen, i skolorna, på arbetsplatserna och ute på stan. Och så länge vi inte vågar tala om att de gör det, att det är ett strukturellt problem som vi måste ta itu med
Jag kan tyvärr inte annat än att hålla med henne. Vi ser världen hur den ser ut i dag, vilka normer är det eftersträvansvärda? Det manliga eller kvinnliga?
Det börjar redan på dagis. En liten pojke ”busar” och rycker Lisa i håret. ”Han är nog lite kär i dig Lisa”, säger fröken. ”Det märks”. Så kopplar vi ihop kärlek och våld, så okejar vi – och förväntar oss – att män har ”hårdare tag.” På en massa plan och i alla tänkbara sammanhang. Män dödar, misshandlar och våldtar. I krig, i hemmen, i skolorna, på arbetsplatserna och ute på stan. Och så länge vi inte vågar tala om att de gör det, att det är ett strukturellt problem som vi måste ta itu med, är det absurt att fråga: Hur kunde detta hända?
Flickor får tidigt rätta sig efter hur män är. Att inte ha tillträde till sin egen stad och gå ensam hem på natten utan att vara rädd för mäns möjliga våld är något som alla mina tjejkompisar får rätta sig efter. Jag är aldrig som man rädd om jag stöter på en grupp kvinnor. Däremot kan jag känna obehag för att stöta ihop med en grupp män.
Jag vet vad som händer när man pekar ut män som grupp. Det är bland det mest provocerande man kan göra i offentligheten. Det väcker oerhört starka känslor av rädsla, raseri och frustration. Det är ett problem. Det omvända gäller för kvinnor, om kvinnor talar vi gärna som grupp.
Självklart har hon ytterligare rätt här. Under hennes inlägg finner jag länkar till 5 blogginlägg, samtliga ifrågasätter hennes artikel och samtliga på punkten att män är problemet.
Fredrik Ficher skriver:
Även om jag vet att det ingår i klichédramaturgin kan jag inte låta bli att undra över hur resonemanget hade sett ut om Matti Juhani Saari varit en Matilda. Vore en kvinnlig massmördare en symbol för den förtryckta kvinnligheten och vore rådet att låta kvinnorna få mer plats lika självklart i så fall? Och vore den ideologiska uppblåstheten lika påtaglig?
Tyvärr, Fredrik, går denna parallell inte att dras då det inte i någon uppmärksammad dödsskjutning på en skola så som i Dunblanemassakern, Jonesboromassakern, Skottdramat på Thurston High, Columbinemassakern, Erfurtmassakern, Red Lake-massakern, Skottdramat på Dawson College, Virginia Tech-massakern, Massakern på Jokela skola, Skolmassakern i Kauhajoki eller som här i Winnenden, finns en ända kvinna inblandad i dessa dåd… Detta säger en hel del.
Vidare i kommentarer under hennes artikel och i andra bloggar skrivs det både om evolutionslära, kristen moral etc.
Hon har rätt, och jag håller med om att det är skrämmande.
Som en känd filosof sa:
Världen är vacker, men har en sjukdom som kallas Man.
