Vi konsumerar tre gånger så mycket som våra mor- och farföräldrar… Varför är vi inte lyckligare?
I hundra år har vi trott att saker gör oss lyckligare och därför har vi ordnat vårt liv där efter. Utanför storstäderna har vi byggt upp stora affärskomplex med ett enormt utbud av varor och artiklar, som dessutom helst nås med en bil vi måste äga. Vi har byggt större och större bilar som isolerar oss från andra människor och mänsklig kontakt, som i sin tur leder till minskad empatis förmåga. Vi arbetar minst 40 timmar i veckan för att kunna tjäna de pengar som krävs, för att upprätthålla den livsstil, som baserar sig på att vi för de intjänade pengarna skall kunna ”åka till affärerna, i den stora bilen vi köpt, för att köpa de saker som vi tror oss behöva för att bli lyckligare…”
Världen har utan tvekan blivit rikare i form av tillgångar de senaste 50 åren, men vår uppmätta lycka är på samma eller lägre nivå än för 50 år sedan. Vi har inte blivit mer tillfridställda av allt som vi köpt, snarare tvärt om enligt Christopher Barrington-Leigh som är ekonom vid universitetet i British Columbia. I USA har graden av lycka sjunkit sedan den var som högst efter andra världskriget och nyligen rapporterade NY Times att trots ökad inkomst med 250 % i Kina, har graden av lycka och tillfridsställdheten sjunkit mellan 1994 och 2007.
Det finns en förklaring som kallas ”The Easterlin Paradox” som förklarar att pengar gör oss lyckliga till dess att medelinkomst uppnåtts för att sedan drastiskt sjunka igen.
Så om inte fetare hemmabio system, större bilar bättre mannikerade naglar gör oss lyckligare, vad gör oss lyckligare?
Vi borde koncentrera oss på att utöka vårt sociala liv, bygga mer och fler sunda relationer till andra människor. Undersökningar visar att grupper av människor som har starka sociala relationer till varandra har färre brott, bättre miljö för barnen att växa upp i, bättre sjukvård och mindre korruption bland politiker. Vilket i sin tur leder till en högre grad av lycka och tillfridställdhet. Demokratiska samhällen som är jämlika mellan könen och har en stor acceptans till marginaliserade grupper, så som homosexuella och invandrare tenderar att vara lyckligare samhällen.
Frågan är om det är åt det hållet samhället utvecklats?
Svaret är nej. I tack med att vi byggt upp ett samhälle som baserar sig på konsumtion har vi samtidigt avskärmat oss från andra människor och mänskliga 
kontakter i vardagen. Vi äger och kör en större bil än tidigare, vilket gör att vi till och från jobbet och affärscentren slipper kontakt med andra i kollektivtrafiken eller på cykelsadeln. I den stora bilen sitter vi längre ifrån den sambo eller de barn som följer med om det överhuvudtaget finns någon mer i bilen. Vi bygger större och större hus med större trädgård som vi stänger in oss i efter det ätt vi kommer hem från kontorsrummet… som vi sitter ensamma i. Vi sätter upp staketet eller en hög häck av buskar så att ingen kan vare sig komma in eller se in på din tomt som du köpt.
En vän berättade att hon vart ute och flugit luftballong nyligen. Färden började över Tensta och Rinkeby där det var fullt av folk ute mellan husen. Det spelades fotboll, människor hejade och skrek till dem i luftballongen och människor satt ute på parkbänkar och talade med varandra. Sedan flög de vidare mot Sollentunas finare villakvarter där det var alldeles tyst och knappt någon människa ute på tomterna eller gatorna. Någon enstaka pojke eller flicka hoppade på en studsmatta med ett högt stängsel runt.
Vi stänger in oss själva, bort från andra människor, men vi får bra hjälp på vägen av marknaden som gärna ser oss fortsätta vår konsumtion framför utvecklandet av mänskliga relationer
Så fullkomligt ljuvligt det är när vanligt folk sätter detta på pränt!
Vi lever i en total förvirring, ta bara detta att alla snackar om klimathotet där de sitter på uteserveringen och låter sig värmas av infravärmen… hur sjukt är inte det?
Jag hörde en kille berätta för sin arbetskamrat att han minsann mporterar sitt eget vin numera – i lådor, 1oo kronor flaskan… ursäkta mig, men då har en vanlig arbetare för mycket i lön…! Så får man inte säga, men det gör jag ändå – så länge många pensionär får välja mellan telefon eller betala elräkningen!
Eller… hur kommer det sig att vi kan konsumera så groteskt mycket när folk fortfarande dör av svält… eller inte har rent vatten?
Är det dom som är dumma i huvudet och väljer detta helvete eller är det så att vi, genom vårt behov av konsumtion, väljer detta åt dem… Ja, det senare är den bistra sanningen, den vi aldrig får tala öppet om – det är vi som kräver deras helvete – annars skulle vår livsstil aldrig ens ha kunnat uppstå!
Vår konsumtion är obestridligt deras helvete!