Mörka vinternätter!

Vinternatt

Gnistrande knarrande skare hård.
Ensam, ensam är nattens rymd över vita vägar.
Mig fyller bister törst
till vinterrymden.

Springer du snart ej för foten upp,
djupa jordkalla vatten, värld som ibland mig isat,
du starka mörker som
min stjärna gömmer?

Då skall du hisnande hårt och rent
dränka ruttnande lögn som fordom du skonslöst gjorde.
Var är du, bittra hav
av is och sanning?

Av: Karin Boye

Jag har alltid älskat den här dikten, alltid älskat Boye, så länge jag kan minnas. Hon var verkligen något av ett geni när det handlar om ord och prosa. Underbart skriver hon! ♥︎

Nu börjar ju verkligen julen närma sig med stormsteg och stressen som hör därtill börjar bubbla lite smått. Jag har inte så mycket kvar att ordna, bara några enstaka julklappar och sen så ska det bakas. Jag tänker att jag ska köpa verktyg till garaget till min kära pappa, han pratar alltid om att det hade behövts då och då. Så det blir nog det till honom i år. Sen har jag mamma kvar, som jag tycker är allra svårast. Det är henne man vill ge hela världen, men det går ju inte att ge henne något jag inte har någon ägorätt på. Har ni några tips? 

stars